julia.

de här bilderna påminner mig starkt om känslan jag får när man är ute och reser. ni vet när man färdas till nya platser och får se nya saker och man blir alldeles exalterad och vinden tar tag i håret men man orkar inte bry sig. bara för att man är så glad och allting är så spännande. jag tror att det är så det känns att leva i nuet och det är en underbar men sällsynt upplevelse. då spelar det inte längre någon roll att korten är så blekta och nästan söndertrasade på grund av obarmhärtig behandligt. för de förmedlar ändå ett minne som inte går att radera för alla blekande solstrålar i världen.

this photos do strongly reminds me of the same feeling that i gets when im traveling. you know when you travel to new places and get to see new things you have never seen before and you gets all excited and the wind plays with your hair but you dont care anymore. just because you are so happy and just because everything is so thrilling. i think it is how it feels when you are living every single breath, how it is supposed to be. but it is, at least for me, a rare experience. then, it doesnt matter that the photos are sun bleached and almost torn apart because of merciless treatment. because they are negotiating a memory that cant me erased, not even for all the bleaching sunbeams in the world.



sources: 1 and 2.