julia.

igår såg jag en fruktansvärd dokumentärthriller, nämligen the cove. den handlar om några aktivisters kamp för att stoppa delfinslakten i taiji, japan. många av den har kanske redan sett den, jag hoppas det.

yesterday i saw the cove, a tremendous documentary thriller. during the running time we will follow a few activists fight to put an end to the dolphin slaughter in taiji, japan. many of you have perhaps already seen this documentary, i hope so.










det här är richard o'barry. han var 1960-talet världens mest eftertraktade delfintränare och arbetade med tv-serien flipper. i tio år arbetade han med att bygga upp den industri som han de senaste 38 åren han kämpat för att rasera. en dag simmade kathy, en av delfinerna som spelade flipper i tv-serien, fram till richard o'barry och tittade honom i ögonen och bestämde sig för att dö. hon tog sitt sista andetag i hans armar. att andas är inte naturligt för delfiner på samma sätt det som det är för oss, de tänker på varje andetag de tar och kathy bestämde sig för att sluta andas. hon begick självmord i richards armar. hon var deprimerad.

this is richard o'barry. during the 1960´s he was the worlds most covet dolphin trainer and worked for the tv-show flipper that aired back then. he spent ten years building up the industry of dolphins in captivity that he the last 38 years have been fighting against. one day kathy, one of the dolphins who were playing flipper in the tv-series, swam into richards arms and decided to stop breathing. she commited suicide because she was so depressed.






här ser vi en liten delfin som försöker fly för sitt liv genom att hopps över näten. i bukten bredvid färgas samtidigt vattnet rött av blod. delfiner är intelligenta djur, kanske mer intelligenta än vad vi tror. de förstår vad som händer, de förstår att deras mammor och pappor och ungar inte kommer tillbaka och att de själva snart skall dö.

here you can se a little dolphin fleeing for its life, trying to jump over the net while a fisherman looks at it. in the bay next to this one their mothers and fathers and babies are slaughtered. they know that. they also know that they are soon to be dead. dolphins are intelligent, perhaps more intelligent than we believe. perhaps more intelligent than we think we are.






under perioden oktober till mars är det i taiji tillåtet att jaga delfiner. under perioden oktober till mars slaktas över 23 000 definer i taiji, vilket är ca en tiondel av japans årliga kvot. flasknosdelfiner, ofta unga honor, tillfångatas och skickas världen över för att tränas till att uppträda och underhålla oss. att de får magsår och att många dör av stress bl.a. på grund av höga ljudnivåer vill vi inte veta om. för vi vill bara krama, klappa och pussa på dem.

the annual dolphin hunt in japan starts october 1st and lasts until february the last. during this period over 23000 dolphins are slaughtered in taiji which equals a tenth of japans total quota. bottlenose dolphins, often young female, are captured, sold and shipped away across the world so that they can be trained to entertain us. a lot of research have been done and the results are clear. dolphins, and all other wild animals, are not feeling well in captivity. they are stressed and developes stomach ulcer. many of them dies because of the high sound level. what an horrible way to die. 






att vi vet så lite beror bl.a. på att det är förbjudet att fotografera och filma delfinslakten i taiji och därför är det inte många som är medvetna om vad som pågår. teamet bakom dokumentären kunde ta hjälp av många kunniga människor som bl.a. utvecklade kameror som såg ut som stenar och fågelbon som de under nattetid placerade runt den bukt där slakten äger rum och på så sätt kunde de visa vad som egentligen händer där 23000 delfiner och andra mindre valar mister sina liv varje år. men, de var inte först. här finns en fantastisk intervju att läsa om en tjej som faktiskt gjorde det här nästan på egen hand innan den här dokumentären kom till. läs den här.

we know very little about this because the strong prohibition to photograph and filming on the area in taiji where the slaughter takes place. the team behind this documentary could recieve help from a lot of proficient persons that helped to developed masque cameras that looked like rocks and birdnests. the cameras were placed in the bay during night time and they were near to get caught doing it but thanks to them, we now know what really happens when the water turns red by blood and were 23000 dolphins and other small whales lose their lives every year. i came across a great interview called the girl who broke the cove story. apparently she did all this almost by her self some years earlier. i read it here.






jag har svårt att bedöma detta som en dokumentär eller film eftersom det egentligen inte spelar någon roll. att det är tydligt när filmskaparna vill att vi skall gråta och att det stundvis är väldigt amerikanskt. det spelar egentligen ingen roll. det viktiga är att reagera på att det faktiskt händer sådant här överallt, varje dag, varje sekund. jag menar inte att alla skall riskera sina liv för en fotografi eller bli aktivister, det passar inte alla. men alla kan göra något, som att sprida det här vidare. ökar vi medvetenheten är det bra. med min relativt lilla blogg kanske jag når några som verkligen tar åt sig och kanske är det någon som faktiskt vill göra något. och då är det bra, inte perfekt, men bra. man måste börja någon stans. själv skall jag gå in på den här hemsidan och se vad jag kan göra.

i cant tell you what i thought about the documentary as a film because it doesnt matter. that the documentary some times is a bit too obviously american and told us thing like: cry now! because, it doesnt matter. what matters are that this is happening everywhere, every day, every second and we have to do something about it. im not saying that everybody should risk their lifes for a photograph or become activists, it is not for everybody. but everybody can do something, like spreading this. together we can increase the consciousness. i am going to take a careful look at this site and see what i can do. what will you do?






fiskarna själva påstår att detta är en 400 år gammal tradition, en tradition som det visar sig att inte många känner till. den japanska regeringen påstår det är delfinernas fel att fisken börjar ta slut i haven. att det i själva verket är människan som överskrider både sina behov och naturresurser ser dem som högst osannolikt. vad de inte heller vill kännas vid är att delfiner, precis som vi, är topprovdjur vilket betyder att vi tillhör samma del av näringskedjan. det betyder i sin tur att de föroreningar som vi släpper ut lagras i delfinerna som innehåller höga halter av bl.a. kvicksilver som vid höga doser ger en förgiftning med t.ex. missbildning som föjd. i taiji beslutade kommunen att delfin skulle vara en obligatorisk del av skolmaten.

the fishermen claims that the dolphin hunt is a 400 years old tradition, but when the team asked people in the larger citys in japan about this tradition not many had ever heard of it. the japanese government claimes that the dolphins are the reason of the diminishing fish population in our oceans, not that the human are over consuming both our need and our natural resources. the problem is that dolphins are top preditors just like us and that the high level of mercury that they contains because of that are dangerous for humans. the other problem is that they just dont believe it. the county of taiji decided that dolphin meat should be a mandatory part of the school lunch in taiji.






trots att dokumentären gav stor uppmärksam i media världen över fortsätter jakten på delfiner i taiji. tänk att det är år 2011, det finns så många saker som vi människor har gjort. vi har varit i rymden. vi har botat sjukdomar som vi trodde var obotliga. vi har på många sätt överträffat oss själva, på gott och ont. men vi kan inte stoppa delfinslakten i taiji. vad säger det om människan egentligen?

even if the documentary got a lot of medial attention over the world the dolphin slaughter in taiji continues. imagine that the year is 2011 and that there are so many things that humans have archieved over the years. we have been to the space. we have cured diseases that we thought was incurable. we have in many aspects outperformed ourselves, for better or for worse. but, we still cant put an end to the dolphin slaughter in taiji. what does that say about the human really?