melancholia.
för ett tag sedan såg jag lars von triers melancholia och jag måste säga att det var en av de snyggaste filmerna som jag har sett på länge.
a while ago i saw lars von triers melancholia and i have to say i think it was one of the best visual looking movies i have seen in a while.
filmen handlar om två systrar, som spelas av kirsten dunst och charlotte gainsbourg, och deras ansträngda relation till varandra och hur den påverkas av att en okänd planet (melancholia) som hotar att kollidera med jorden.
the movie is about two sisters, the characters are portraited by kirsten dunst and charlotte gainsbourg, and their strained relationship. their already strained relationship is challenged by melancholia, a mysterious planet that threatens to collide with the earth.
filmen börjar med ett extravagant bröllop där justine (dunst) och michael (skarsgård) gifter sig. vi förstår redan här att detta inte kommer sluta lyckligt då justine, trots att det borde vara en av de bästa dagarna i hennes liv, kämpar för att vara lycklig.
the movie beginns with an extravagant wedding. justine (dunst) and michel (skarsgård) is getting married but we already understand that something is wrong because justine is struggling to be happy, even though it is supposed to be one of the happiest days of her life.
påminner lite om last year at marienbad, tycker ni inte? (minus skuggorna förstås).
reminds me about last year at marienbad, don't you think? (minus the shadows of course)
kiefer sutherland spelar john, claires (gainbourg) man och pappa till deras son leo.
kiefer sutherland plays john, claires (gainsbourg) husband and the father of their son leo.
claire är väldigt rädd och orolig att melancholia skall kollidera med jorden. justine verkar ha gett upp eller accepterar sitt öde. john är också orolig men döljer det med att hela tiden berätta hur fantastiskt det kommer bli att se melancholia segla förbi jorden och att de båda planeterna inte alls kommer att krocka.
claire is very scared and worried about melancholia, justine seems to have given up or just accepts her destiny and john is also worried but hides it well and assures everybody that this is an unique oppurtunity to see something rare and beautiful.
jag upplevde det som en väldigt bra film. bra skådespeleri, bra regi, bra manus, bra cinematografi, bra ljuddesign...men främst gillade jag miljöerna och de visuella effekterna. otroligt snyggt!
i think this is a great movie. the acting is great, great directing, great script, great sound design, great photography...but most of all i liked the environment and the visual effects. incredibly well done!
och kirsten dunst är fantastisk.
kirsten dunst is amazing.
justine: (to leo and claire as melancholia approaches) hold my hand. close your eyes.
Looks like a brilliant flick! And I'll take your word for it-I hope to see it soon!
Have you seen this http://www.nytimes.com/2012/01/01/movies/awardsseason/manohla-dargis-looks-at-the-overture-to-melancholia.html ? xx
måste ju se den här filmen snart, skjutit upp för länge
såg den i förrgår och har tänkt skriva om den på bloggen, men nu kommer jag få prestationsångest för du förklarar och beskriver alltid allt så bra och precis så som jag tänker. jag älskade den. kirsten dunst har jag inte direkt uppskattat förrän nu, nu inser jag vilken otroligt talang hon är. älskar att den är filmad i sverige också. känns speciellt.
såg den i förrgår och har tänkt skriva om den på bloggen, men nu kommer jag få prestationsångest för du förklarar och beskriver alltid allt så bra och precis så som jag tänker. jag älskade den. kirsten dunst har jag inte direkt uppskattat förrän nu, nu inser jag vilken otroligt talang hon är. älskar att den är filmad i sverige också. känns speciellt.
Jag såg den för inte alls längesen. Jag tyckte att den var bra. Väldigt långsam men det gillar jag!
Har så himla svårt för Lars von Triers filmer. Inte alls för att de är dåliga, tvärt om jag älskar Lars von Trier. Men han porträtterar ångest så väl att jag knappt kan se dem för att det blir så jobbigt. Det är typ som Ghost World. Älskar den men jag mår så dåligt när jag ser den!
Har så himla svårt för Lars von Triers filmer. Inte alls för att de är dåliga, tvärt om jag älskar Lars von Trier. Men han porträtterar ångest så väl att jag knappt kan se dem för att det blir så jobbigt. Det är typ som Ghost World. Älskar den men jag mår så dåligt när jag ser den!
sv: ja, jag borde bli bättre på att skriva om film. jag älskar film, men den där prestationsångesten kommer jämt smygande... ;)
I haven't heard of this film! It looks good, I will have to keep and eye out for it. :)
re.katie: no, i hadn't, but thank you so much for the link, the article was awsome!
Jag har inte dödsångest, men den här filmen får nog vem som helst att få det. Oerhört bra porträtterad panik. Och Kirsten Dunst är så deprimerad och så på riktigt att jag nästan gråter bara jag tänker tillbaka på det. Jag såg den på bio dessutom, det blev nog ännu värre då.
That is some truly stunning still images from this movie. Makes me kind of mad at myself for not going to see it in the theater. I'll make sure I add it to my Netflix queue though!
Well to tell the truth, it was very long ago that i saw melancholia, and to tell the truth i didn't like it very much. Yes the directing was very good and the the photography even better and i liked the way that her depression was shown! BUT there was something weird that i didn't like, i don't know what even now, i only know that when i think about this movie, it's something bitten. anyway all of my friends loved it and they call me crazy :D
(Pls check my new blog guys: http://inwhirlofinspiration.blogspot.com )
(Pls check my new blog guys: http://inwhirlofinspiration.blogspot.com )
opå, jag såg också denna för ett tag sedan... Jag måste säga att den var helt och hållet underbar, en av de mest välgjorda filmer jag sett, och samtidigt en av de filmupplevelser som framkallat mest rent och skärt obehag hos mig. För det första känner jag, som övriga redan beskrivit här, att von Trier skildrar ångest och depression så väl. Jag har själv varit deprimerad och det gör verkligen ont i hjärtat av att jag kan identifiera mig med Justine, att jag vet precis vad hon går igenom, att verkligen vilja vara lycklig, att anstränga sig för att vara lycklig och att verka lycklig,trots att hela kroppen verkar motarbeta en och att det hela tiden bara känns som om "grått garn är intrasslat i fötterna" och att "maten smakar aska". Himla bra liknelse där, tyckte jag. Jag AVSKYR paniken som byggs upp mer och mer, i det tysta, en gruvande panik som först bara hästarna känner av men som slutligen gör alla inblandade hysteriska. Att sitta med en ödestiger, tung känsla i bröstet av att ingenting kan göras längre, det är en obehaglig mardröm för mig. Samtidigt älskar jag att se världen gå under i frodiga nyanser av grönt till operan Tristan och Isolde... Konstig känsla det där...
Gud vad den verkar som en riktigt bra film. Har bara sett omslaget så nu verkar den riktigt intressant :P
